Den kalkrika marken och det nederbördsrika klimatet möjliggör en mycket artrik flora – cirka 410 olika kärlväxter har räknats. Områdena sydväst om Virihavrre och norr om Vastenjavrre är botaniskt sett mest intressanta.
I sumpmarker med videbuskar och mindre sjöar lever många sjö- och vadfåglar som bergand, kricka och odinshöns. För fjällhedarna är ängspiplärka, guldspov och stenskvätta karakteristiska. Under så kallade lemmingårar häckar snöuggla, fjällvråk och dvärgmås i stort antal här. Kungsörn och fjällfalk jagar i parken. Bland däggdjuren är det polarräv och gubba som regelbundet vistas här.

Sedan urminnes tider har samerna bott i Padjelanta. I parkens område ligger renbetesmarkerna och sommarbostäderna för tre samiska byar. Området anses vara en av de bästa renbetesmarkerna i fjälllandet.
Fakta:
Nationalparken inrättades 1962. Sedan 1996 ingår den i världsarvet Laponia.
Total yta: 198 400 ha, varav 1 400 ha är bergskog med björk,
1 400 ha är glaciär, 1 000 ha är myr, 32 300 ha är vatten och resten är kalberg.
Syftet med inrättandet av
nationalparken är att bevara ett berglandskap rikt på sjöar och vidsträckta hedmarker i dess naturliga skick. Faciliteter för rekreationssökande. På sommaren finns det övernattningsstugor vid Duottar, Staloluokta, Staddajäkka, Arasluokta, Läddejäkkä och Kisuris. I Staloluokta kan man köpa proviant, tanka och posta brev. Härifrån går det även flygförbindelser till Vi etas och Kvikkjokk. Markägare: Naturvårdsverket.
Naturvårdsförvaltning: Länsstyrelsen Norrbotten.