Några tips:
Skor
Här används ofta skosystem med innersko. Innerskon tas med i sovsäcken för att förhindra att den fuktiga skon fryser. Alternativt kan även VBL Vapor Barrier Liner-strumpor användas för att förhindra att skon blir fuktig. (Fryspåsar kan användas som nödinläggsskor).
Snöskopa
En av de viktigaste utrustningsdetaljerna på vinterturer. För att bygga snövallar, förbereda tältplatsen, förbereda ”toaletter” och, mycket viktigt, för att bygga nödbivacker, snögrottor och snögropar.
Skidglasögon
Mycket viktigt på långa turer vid stormar, snödrivor och även mot snöblindhet.
Säkerhetstekniker – uppförande av nödbivacker och snögrottor:
Nödbivack med vindpåse
Nödbivacken med vindpåse har stora fördelar jämfört med rena snöbivacker: Den kan byggas praktiskt taget var som helst, eftersom den bara behöver en liten snöhöjd för att uppnå minimalt skydd. Fördelen att man kan gå in i bivacken ”här och nu” är också avgörande i nödsituationer, särskilt om det finns utmattade eller till och med skadade personer. Och man sparar kraft när man inte behöver leta länge efter en lämplig snödriva när vädret och sikten redan är dåliga. Nackdel: det är kallare än i en snögrotta.
Vindpåsen är särskilt känd i Skandinavien som nödutrustning. Den medförs också på alla guidade turer av DNT och STF (1 påse per 2 personer). De kända märkena Hilleberg, Helsport och Exped har vind-/bivackpåsar av lätt ripstop-nylon i sitt sortiment. Till vindsäcken hör obligatoriskt 1 spade per 2 personer, helst 1 spade per person. En kroppslång liggunderlag och en (sommar-)sovsäck hör också till nödutrustningen.
Skiss: Vindsäck
Om öglorna och packremmarna saknas på de exemplar som finns att köpa, är det värt att sätta fast dem själv.
Gör så här:
1. Kontrollera om möjligt med sond, skidspets eller stav att snötäcket är minst 0,5 m tjockt. Sök om möjligt vindskydd i form av en grupp björkar, stenblock eller kullar. Där är snötäcket normalt också tjockare.
2. Placera ryggsäckar/pulkor så att de står precis mot vinden. Detta bildar ett första vindskydd så att man kan gräva bakom det.
3. Markera ytan som ska grävas med stavar (ramma ner dem upp och ned i snön!) och/eller skidor. Diket ska vara cirka 2–2,5 m långt och cirka 1,8 m brett.
4. Gräv ut ytan. Gräv om möjligt upp snöblock som kan fungera som ytterligare vindskydd.
5. Diket bör vara minst 0,5 m djupt, eventuellt djupare i bakänden.
6. Packa upp vindsäcken och fäst den på skidorna så att den övre änden ligger något djupare än dikets kant
Vindsäckens höjd kan varieras för liggande eller sittande.
Ju djupare man gräver, desto bättre. Om snöförhållandena inte tillåter det kan man också bygga ett bra vindskydd genom att stapla snö.
Andra användningsmöjligheten
Denna användningsmöjlighet är inte lämplig om en övernattning är planerad. Det är dock en bra lösning om man söker vindskydd för en paus. En paus i en vindpåse är mycket mer avkopplande än att vara utsatt för vind och snö. Med detta skydd kan man också packa upp kartan, bestämma koordinater, diskutera planer, byta kläder osv.
Användningen av vindskyddet bör övas före eller under den första etappen. Det är viktigt att turkompisen och/eller gruppmedlemmarna vet hur man ska agera i en nödsituation. Denna kunskap stärker alla. Och varför inte övernatta i ett bivacksäck framför stugan?
Snögrottor och nödbivack
Snögrottor är det säkraste och effektivaste sättet att överleva en storm under de mest ogynnsamma förhållanden.
De kräver dock mycket tid och framförhållning.
En så kallad ”kantgrop” går något snabbare och är minst lika effektiv. Detsamma gäller den så kallade kavernen, beroende på utförande.
Enklare och ännu snabbare är enkla gropar som grävs antingen i en sluttning eller i en djupare snödriva. De tätas med poncho, en konstruktion av skidor och snö eller de material man har till hands. Dessa skyddar mot vind, men håller inte värmen, så man är beroende av en varm sovsäck samt bivacksäck och isolering nedtill.
Snögrottor och ”kantgropar”
En snögrotta kan grävas på många olika sätt.
Till exempel med flera ingångar, med bänkar tvärs över eller längs ingången. Det enklaste är att göra det i höga snödrivor eller snöväxter. Se till att du inte börjar vid foten av snödrivan utan lite högre upp, så är det lättare att transportera bort snön. Snödrivans djup bör vara minst 2 m, liksom höjden.
Så här gör du:
Snögrott
1. Skotta en öppning i snön, ungefär i axelhöjd och rak. Skotta sedan en gång något snett uppåt. Väggtjockleken bör vara över 50 cm, ju mer desto bättre – detsamma gäller taktjockleken.
2. Det är bäst att skära ut block som senare kan användas för att täta öppningen.
3. Efter ingången utvidga grottan åt vänster eller höger, om snödrivan är tillräckligt stor även rakt fram. Skär ut bänkar som man kan sitta bekvämt på. Bänkarna bör vara tillräckligt stora för att man ska kunna ligga på dem med en sovsäck utan att stöta i väggarna. Och ha så mycket utrymme över huvudet att man kan sitta upprätt. Ett tips – gör en liten fördjupning i mitten av bänken så att man inte kan glida av.
4. Väggen bör vara minst 50 cm tjock.
5. Gräv ut fotutrymme, även förvaringsutrymmen för material, man kan till och med skära ut riktiga hyllor.
6. Taket ska rundas av jämnt. Ta bort alla vassa kanter och större ojämnheter så att det inte kan droppa. Det är mycket viktigt att se till att det finns ventilationshål mot utsidan! Helst fler än ett. Håll dem fria med skidstavar. En ljus kan användas för att kontrollera luften. Och till och med värma upp ordentligt.
7. Täta öppningen med tidigare skurna snöblock. Men vänta tills du har lagat mat – en spis i grottan förbrukar mycket syre, så det är bäst att laga mat vid ingången eller om möjligt framför grottan.
8. Öppningen kan också täppas till med pulka, poncho och skidor eller på annat sätt. Snö som täckning håller naturligtvis mer värme i snögrottan.
Kantgrop:
1. Gräv en grop som är ungefär lika lång som en skidstav och så bred att man precis kan röra sig i den. Gräv så djupt att den övre kanten är minst i huvudhöjd.
2. När du har grävt gropen skär du snett nedåt i en kantformad rörelse för att få en bänk.
3. Skär ut snöblock och lägg dem över öppningen till gropen. Man kan också täcka över med skidor och poncho/tält eller andra presenningar och skotta snö över.
4. Ingången kan stängas med snöblock eller pulka/ryggsäckar etc. Och kom ihåg – även här måste man se till att det finns ventilation, så gör öppningar uppåt som man håller fria.
Kavern:
1. Leta efter en plats där man kan gräva en grotta i en snövägg, cirka 1,40 m djup.
2. Forma den så att man får en bänk och kan sitta upprätt.
3. Stapla upp det utgrävda materialet – helst i block – framför kavernen så att det bildar en skyddsvägg. Täta eventuellt även med skidor, poncho etc.
Kaverner kan grävas snabbare än snögrottor, men om de inte täts helt med en snövägg blir de kallare än dessa
Enkel och platt grop::
Platt, enkel grop
1. Leta efter en plats där man kan gräva en grop. Om snön inte är tillräckligt djup, bygg en vägg av snö på utsidan för att höja gropen.
2. Täck med skidor och snöblock eller skidor och poncho/annan presenning som sedan tyngs ner med snö.
Gör samma sak med den platta gropen.
Det bästa är att lägga pulkan och/eller ryggsäcken och extra snö bakom huvudstödet för att förhindra att det blåser bort!
Fjellvettreglene
Uppföranderegler för bergen – från Norge (Fjellvettreglene)
– Gör inga långa turer utan träning eller god förberedelse.
– Berätta för andra vart du ska.
– Visa respekt för vädret och följ väderprognosen.
– Var beredd på dåligt och kallt väder, även på korta turer.
– Gå aldrig utan ryggsäck och den utrustning som behövs i bergen.
– Lyssna på råd från erfarna vandrare.
– Använd karta och kompass.
– Gå inte ensam.
– Vänd om i tid – det är ingen skam att vända om.
– Spar på krafterna och gräv ner dig i snön i god tid om det behövs.
Källa inkl. detaljerad regeltext (norska): Den Norske Turistforening (DNT)
Ytterligare användbara tips:
Planera in tillräckliga reserver (tid, bränsle, proviant, material, värmeisolering) för att kunna vänta ut ovädret i flera dagar.
Se till att viktig utrustning är redundant och tillförlitlig (karta och kompass och GPS och batterier till dessa, snöskopor, kokare, lampor, lavinsökare).
Ta endast med funktionell utrustning som du behärskar i sömnen och under svåra förhållanden.
Säkerhetsrelevant utrustning måste alltid vara snabb och enkel att använda.
Håll alltid kontakt med gruppen och baslägret – i tveksamma fall lämna inte ens för att kissa.
Teamwork, arbetsfördelning, stödja kamrater, inga oavtalade enskilda åtgärder.
Håll din egen kropp (och dina partners) varm och torr, akta dig för svettfukt från ansträngning, isbrott, andningskondens i tält och ansiktsmask, kondens vid matlagning.
Lita inte på idealiska förhållanden – batterier förlorar kapacitet i kyla, stugor/tält kan vara omöjliga att hitta, räddningspersonal kan inte rycka ut vid oväder, bränsle kan ta slut även i bemannade stugor, stugor kan ha brunnit ner, förfallit, vara stängda, dåligt isolerade eller flyttade till andra koordinater.
Ta reda på lokala särdrag (typisk lavinrisk, snabba väderomslag, svårframkomlig terräng, glaciärsprickor, isförhållanden (sprött is vid vattenkraftsdammar), höghöjdsluft, …).
Använd befintliga nödtelefoner för att bättre kunna bedöma situationen – ett samtal kostar ingenting och någon som kan hjälpa till får information om din position, situation och planer.
Bedöm riskerna ärligt, låt dig inte bländas av rutinen.
Observera terrängformationer och utnyttja dem till din fördel – buskar/träd/sänkor/klippor/drivsnö som vindskydd, undvik öppen/exponerad/högt belägen/oskyddad terräng.
Lär dig att använda terrängformationer och vägmarkeringar som navigationshjälpmedel och gör det så enkelt som möjligt för dig själv – svenska vintermarkeringar är till exempel bättre synliga än norska, berg/dalar/sluttningar kan visa vägen (lavinrisk!).
Panikera inte!
Mer information finns här: